Crítica ANETTE OLZON – “Strong” | Frontiers Music

Crítica ANETTE OLZON – “Strong” | Frontiers MusicAnette Olzon si algo ha hecho tras salir de Nightwish es no parar de trabajar y posee una serie de proyectos tales como The Dark Element, con el guitarrista finlandés Jani Liimatainen, con tres discos: «The Dark Element (2017), «Songs The Night Sings (2019) y TBA (2020). Con Allen/Olzon; «Worlds Apart» (2020), con Heart Healer, «The Metal Opera by Magnus Karlsson» (2020), así como muchas colaboraciones. Pero como solista su anterior disco data del 2014, «Shine», un disco que en comparación con su segunda entrega como solista es bastante diferente. «Shine» fue un disco más reflexivo, más rockero si cabe la expresión, interesante eso sí, si somos de  los que nos gusto su paso por Nightwish o antes con Alyson Avenue.

Anette Olzon posee un registro vocal muy llamativo y su nueva obra esta mucho más cerca de lo que hizo con Nightwish o más cercano en el tiempo con discos de su etapa con The Dark Element, quizás para este «Strong» Anette ha hecho válido el nombre del disco, porque es mucho más fuerte en todos los sentidos, lo que le añade un punto de inflexión en su carrera. Tan es así que encontramos voces guturales en algunos cortes como en el sencillo «Sick Of You» o la sinfónica «I Need To Stay», además del vigor instrumental del tema, estos aspectos vocales extras nos elevan a compararla con bandas como Epica, After Forever de los primeros discos y como no Nightwish. Es por ello que en lo personal estamos ante uno de su mejores esfuerzos musicales ya no solo en solitario, sino en general, sin menospreciar lo anteriormente realizado, que es muy bueno, pero con «Strong» parece que por fin se ha animado a dar ese paso que tanto habíamos esperado y deseado tras su incursión en Nightwish, no porque debía copiar lo realizado con la banda finlandesa, sino porque tenia carácter y fuerza vocales para ir más lejos y hacer lo que en los últimos años nos ha ofrecido y «Strong» viene a confirmar.

El disco lo componen 11 cortes, bastante extensos, con un gran sonido y arreglos orquestales muy significativos que aumentan las sensaciones en cada tema, como en la que da nombre al disco «Strong», toda una declaración de intenciones y que refleja positivamente lo que posee el disco, mucha fuerza. Otro de sus puntos positivos es que el álbum va ganando solidez conforme va avanzando, algo no muy habitual en la creación de discos, es por ello que me he encontrado mis temas favoritos hacia el final del disco, todo esto sin desmerecer ninguno anterior, pero tras la dinámica potente de «Parasite» o la gran balada sinfónica «Sad Lullaby» que se aleja y bastante del tópico siendo por tanto muy atrayente y que además le acompaña un gran solo.

Hacia el final nos encontramos con lo citado anteriormente y con para mi el mejor corte del disco «Catcher Of My Dreams» con potente grito de Olzon al inicio, pero que es un tema asombroso lo escuches por donde lo escuches, desde la potente y variada base, sus enigmáticos cambios de ritmo y ese estribillo tan pegadizo. La rítmica y el solo son una joya. No olvidemos la velocidad, el piano con su mecánica ascendente en «Hear The Roar» con voces guturales incluidas y la potencia en «Roll The Dice» un tema que creo debió abrir el disco y no cerrarlo, pero al final no es tan negativo ya que lo cierra con broche de oro, por todo lo alto. Sin duda estamos ante su disco más compacto, sólido de su corta carrera en solitario 2014 y ahora 2021, sin contar otros proyectos y eso ya es todo un gran detalle.

English:

Crítica ANETTE OLZON – “Strong” | Frontiers MusicIf Anette Olzon has done something after leaving Nightwish it is not to stop working and has a series of projects such as The Dark Element, with the Finnish guitarist Jani Liimatainen, with three albums: «The Dark Element (2017),» Songs The Night Sings (2019) and TBA (2020). With Allen / Olzon; «Worlds Apart» (2020), with Heart Healer, «The Metal Opera by Magnus Karlsson» (2020), as well as many collaborations. But as a soloist, her previous album dates from 2014, «Shine», an album that compared to her second solo album is quite different. «Shine» was a more reflective album, more rocker if the expression fits, interesting that yes, if we are one of those who liked the passage of it through Nightwish or before with Alyson Avenue.

Anette Olzon has a very striking vocal register and her new work is much closer to what she did with Nightwish or closer in time with records from her time with The Dark Element, perhaps for this «Strong» Anette has made the name valid. of the album, because he is much stronger in every way, which adds a turning point in his career. So much so that we find guttural voices in some tracks such as the single «Sick Of You» or the symphonic «I Need To Stay», in addition to the instrumental vigor of the song, these extra vocal aspects lead us to compare it with bands like Epica, After Forever of the first albums and of course Nightwish. That is why personally we are facing one of his best musical efforts, not only alone, but in general, without underestimating what has been previously done, which is very good, but with «Strong» it seems that he has finally encouraged to give that step that we had hoped for and desired so much after his foray into Nightwish, not because he had to copy what he had done with the Finnish band, but because he had character and vocal strength to go further and do what he has offered us in recent years and «Strong «comes to confirm.

The album is made up of 11 cuts, quite extensive, with a great sound and very significant orchestral arrangements that increase the sensations in each song, such as the one that gives name to the album «Strong», a statement of intentions that positively reflects what possesses the disc, a lot of strength. Another of its positive points is that the album is gaining strength as it progresses, something not very common in the creation of albums, that is why I have found my favorite songs towards the end of the album, all this without detracting from any previous one, but after the powerful dynamics of «Parasite» or the great symphonic ballad «Sad Lullaby» which is far away from the cliché and is therefore very attractive and is also accompanied by a great solo.

Towards the end we find the aforementioned and for me the best cut from the album «Catcher Of My Dreams» with a powerful cry from Olzon at the beginning, but it is an amazing song wherever you listen, from the powerful and varied base, its enigmatic changes of rhythm and that catchy chorus. The rhythm and the solo are a gem. Let’s not forget the speed, the piano with its ascending mechanics in «Hear The Roar» with guttural voices included and the power in «Roll The Dice» a song that I think should have opened the album and not closed it, but in the end it is not so negative anymore. that closes it with a flourish, in style. Without a doubt we are facing his most compact album, solid from his short solo career in 2014 and now 2021, not counting other projects and that is already a great detail.

Svenska:

Crítica ANETTE OLZON – “Strong” | Frontiers MusicOm Anette Olzon har gjort något efter att ha lämnat Nightwish är det inte att sluta arbeta och har en serie projekt som The Dark Element, med den finska gitarristen Jani Liimatainen, med tre album: «The Dark Element (2017),» Songs The Night Sjunger (2019) och TBA (2020). Med Allen / Olzon; «Worlds Apart» (2020), med Heart Healer, «The Metal Opera by Magnus Karlsson» (2020), liksom många samarbeten. Men som solist är hans tidigare album från 2014, «Shine», ett album som jämfört med hans andra soloalbum är ganska annorlunda. «Shine» var ett mer reflekterande album, mer rocker om uttrycket passar, intressant att ja, om vi är en av dem som gillade hans tid på Nightwish eller tidigare med Alyson Avenue.

Anette Olzon har ett mycket slående vokalregister och hennes nya verk är mycket närmare det hon gjorde med Nightwish eller närmare i tid med skivor från hennes tid med The Dark Element, kanske för att denna «Starka» Anette har gjort namnet giltigt. album, eftersom han är mycket starkare på alla sätt, vilket lägger till en vändpunkt i hans karriär. Så mycket att vi hittar gutturala röster i vissa spår som singeln «Sick Of You» eller den symfoniska «I Need To Stay», förutom låtens instrumentella kraft, leder dessa extra vokala aspekter oss att jämföra den med band som Epica, After Forever av de första albumen och naturligtvis Nightwish. Det är därför som vi personligen står inför en av hans bästa musikaliska strävanden, inte bara ensam utan i allmänhet utan att underskatta vad som tidigare har gjorts, vilket är mycket bra, men med «Strong» verkar det som att han äntligen har uppmuntrat sig att ge det steget som vi hade hoppats på och önskat så mycket efter hans angrepp i Nightwish, inte för att han var tvungen att kopiera vad han hade gjort med det finska bandet, utan för att han hade karaktär och röststyrka för att gå längre och göra det han har erbjudit oss under de senaste åren och «Strong» kommer att bekräfta.

Albumet består av 11 nedskärningar, ganska omfattande, med ett fantastiskt ljud och mycket betydande orkesterarrangemang som ökar sensationerna i varje låt, till exempel den som ger albumet «Strong» namn, ett avsiktsuttalande som positivt återspeglar vad som har skivan, mycket styrka. En annan av dess positiva punkter är att albumet blir starkare när det fortskrider, något som inte är så vanligt vid skapandet av album, det är därför jag har hittat mina favoritlåtar mot slutet av albumet, allt detta utan att förringa något tidigare , men efter den kraftfulla dynamiken i «Parasite» eller den stora symfoniska balladen «Sad Lullaby» som ligger långt bort från klyschan och därför är väldigt attraktiv och åtföljs av ett bra solo.

Mot slutet hittar vi ovannämnda och för mig det bästa snittet från albumet «Catcher Of My Dreams» med ett kraftfullt rop från Olzon i början, men det är en fantastisk låt var du än lyssnar, från den kraftfulla och varierade basen, dess gåtfulla förändringar av rytm och den fängslande refrängen. Rytmen och solo är en pärla. Låt oss inte glömma hastigheten, pianot med dess stigande mekanik i «Hear The Roar» med gutturala röster inkluderade och kraften i «Roll The Dice» en låt som jag tycker borde ha öppnat albumet och inte stängt det, men i slutändan det är inte så negativt längre. som stänger det med en blomstrande, med stil. Utan tvekan står vi inför hans mest kompakta, solida album under hans korta solokarriär 2014 och nu 2021, utan att räkna med andra projekt och det är redan en stor detalj.

Temas:

  1. Bye Bye Bye
  2. Sick Of You
  3. I Need To Stay
  4. Strong
  5. Parasite
  6. Sad Lullaby
  7. Fantastic Fanatic
  8. Who Can Save Them
  9. Catcher of My Dreams
  10. Hear Them Roar
  11. Roll The Dice

Formación

Anette Olzon – voces
Magnus Karlsson – guitarras, bajo
Anders Köllerfors – batería
Johan Husgafvel – gutural voz

 

Links

Facebook

Instagram

Deja una respuesta

Tu dirección de correo electrónico no será publicada.

Este sitio usa Akismet para reducir el spam. Aprende cómo se procesan los datos de tus comentarios.